Igår...

Var jag i Klippan och Ljungbyhed! Med mig hade jag min älskade pojkvän och vår lilla Samson. Vi lekte en lång stund med Kian, han sa så otroligt söta saker. Han växer oroväckande fort. Vill ha honom liten jämt <3

Sen hälsade vi på mina brossor, åt lite thaimat m.m. Sen vart jag ju sjukt sugen på att hälsa på min söta Nalle! Så
vi begav oss till Ljungbyhed och träffade Nalle och Charlie. Spelade lite kort osv, trevligt trevligt!

Efter det körde jag och älskling hem till Båstad och spelade poker. Sen hände något som ALDRIG brukar hända mig. Kommer inte ens ihåg att jag däckade, men jag vaknade med alla kläder på mig, haha! Underbart.

NU väntar gymmet på mig, blir ett jävlalångt pass idag känner jag, för imorgon blir det LUND med folk och kopiösa mängder alkohol. Not, ska vara relativt nykter faktiskt, ska tävla på morgonen efter -.-

Nej, nu ska jag attackera min pojkvän en runda, sen jogga till gymmet, tja tja bloggen.

<3

Min pojkvän är finast i världen.

10 ner?

Jag behöver ta tillbaka kontrollen. Det finns en sak som jag alltid kan bestämma över, som går att kontrollera, som jag har makt över. Det enda som gör att jag känner mig verklig.

Turning page.

I surrender who I've been for who you are

Varför har jag en känsla av att jag kommer att sprängas i miljoner bitar när som helst?

And I am telling you.

You're the best man I'll ever know, there's no way I could ever go.

Bögar & uppror på fem minuter.

Halv nio imorgon ska jag vara 100% förberedd att hålla tal. Kanske ska börja tänka lite på vad jag ska säga...?
Jag ska prata om Anton hysén som är den första manliga fotbollsspelaren som har kommit ut som homosexuell i Sverige. Too bad för alla tjejer dock. Sen ska jag koppla ihop det med en dikt som heter 'uppror'. Ska försöka hinna med att gymma med, är så fett taggad på det! Nu blir det lite stämningsmusik till detta.

Welcome to our shoppingland.

IMORGON ÄR DET SKOLA <3 Fyfan. Ingen har längtat mer än jag :')

We aim to please.



Omg, it`s Harry Potter!

Lite HP såhär på söndagskvällen, inte helt fel, tvärtom är det ganska chill. Blev drickande igår med bland annat pojkvännen. Sen efter världens skönaste sovmorgon så fick jag äga ut alla på neger & president + skitgubbe. Kan jag hjälpa att jag är bäst på kort? tihihi. Längtar till på onsdag! Red Grace förr gången. Det gick så bra att jag knappt vågar tro det. Förra gången vi hoppade kunde jag inte få någon riktigt ordning på henne. Efter varje hinder bockade hon så mycket att vi aldrig kunde komma direkt på nästa, så till sist gav jag bara upp. Denna gången gav jag mig inte, utan fick henne faktiskt att hoppa hela banan FYRA gånger :') Inget överdrivet bockande, bara lite på skoj! Så jag får se om jag kan få rida henne på onsdag, det skulle varit så roligt om det gick lika bra en gång till. Efter filmen är det lika bra att börja plugga till provet jag har på tisdag. Upplysningen & romantiken - underbart. Sen vet man aldrig om min bf vågar sig hit, trots att jag är på strejk för att få honom att sluta snusa. Hittills har det gått bra. Not...



5 kg från målet.

Nu är det nära! Gymmet funkar bra, framför allt så har jag fått en bättre kondition. Kan nästan inte fatta att jag snart har gått ner 15 kg! Inte dåligt! Sov själv i natt, men kom på mig själv med att bara ligga på halva sidan av sängen,haha. Och min pojkvän som brukar säga att jag alltid breder ut mig, armbågar honom osv. Vet inte om jag köper det riktigt. Om ca fem minuter kommer folket hit, då ska dem äta middagen jag har gjort, men jag ska bara äta sallad -.- det är priset man får betala om man vill komma någon vart :p

Hon kunde vara någon annan, någon bättre.

5 kg ner? 10 kg ner? 15? 20? 30? 40? 50?

Hemlängtan.

Ibland undrar jag vad som skulle hända om jag kom tillbaka hem. Om allt skulle vara som vanligt, eller om jag ens är samma person längre. Den senaste tiden har jag varit så upptagen med allt, att jag inte ens insett hur många människor jag faktiskt saknar. Nu känns det som om jag har varit borta för länge för att komma tillbaka. För även om jag älskar mina homies här, så är det något speciellt med dem där jag kommer ifrån. Här vet ingen vem jag är, hur jag är. Och ibland, eller ganska ofta, tror jag att jag inte passar in här. Det finns inte en enda människa här som jag kan relatera till. Ingen att ens dela minnen med, internskämt, alla speciella låtar.
Att börja om på nytt är sjukt svårt. Och jag gör säkert fel, ofta. Men jag är helt ny. Jag känner ingen, på det sättet man verkligen känner en människa. Saknar så mååååånga. Samtidigt vill jag inte tillbaka. Men är det verkligen meningen att jag ska vara här?

RSS 2.0