.

Fucked up.

fredag!

I!dag kommer tvillingarna, vi ska fira deras födelsedag i efterkott! Har köpt en så jävla bra present till dem haha. Började på min mapp igår som jag ska ta med till kliniken. Ska ta blodprover idag, man måste kolla typ hiv 1 och 2, röda hund, hepatit osv. Sen när jag får hem intyget därifrån så är det bara att färdigställa min mapp, sen boka ett journalsamtal. Ska skriva klart allt personligt i mappen idag. Mycket att skriva, haha...

Får försöka göra klart mina läxor också, har fyra st som bara ligger och väntar

lättad!

Då var det läskiga läkarbesöket avklarat! Nu är det bara två saker kvar att göra: blodprov och journalsamtal. Därefter kan jag åka till storkkliniken när jag vill!

Jag måste lyssna på min magkänsla. Jag brukar aldrig ha fel. Detta känns rätt för mig nu, och jag vet att det kan anses själviskt. Men i vissa skeden i livet så kanske man måste vara självisk. Min magkänsla säger att det är hög tid att göra detta nu, och att det kommer lösa många problem. Självklart vill jag det också, jag skulle vara sjukt dum om jag inte erkände att jag vill ha det livet! Men vad är det för fel med att vilja det? Det finns inget intresse från min sida att leva ungdomslivet. Jag har valt mitt liv. Nu vill jag börja leva det.

två dagar kvar.

Två dagar kvar. Shit pommes alltså. Jag kan knappt fatta det, att jag äntligen ska få veta. Jag har varit så orolig, så länge. Tänkt så mycket på detta, och nu får jag liksom veta. Jag hoppas verkligen på ett bra besked, så att jag kan börja planera livet. Jag vet nu mer än någonsin, att jag inte vill ha någon jävla pojkvän. Fan vad de ställer till det.

Ensam är så jävla stark, ellerhur?

tre dagar kvar.

Den 13e mars, på mina bröders 20års dag, ska jag på mitt livs viktigaste läkarbesök. Jag ska äntligen få utrett om jag har någon chans att bli gravid och i så fall vilken metod jag ska använda mig utav. Jag fick min tid hos en specialist för en månad sen, och nu är det endast tre dagar kvar! Jag är inte nervös inför själva undersökningen, mest för resultatet. Mina förhoppningar är att med hjälp av ivf bli gravid. Det hade varit bra om det skedde snart i så fall, eftersom mina symptom förvärrar med åldern. Jag är trött på denna oron. Nu vill jag bara att allt ska vara gjort, att jag kan få ett barn och bara vara lycklig och inte behöva oroa mig över det längre. Under två år har jag konstant tänkt på detta och att jag är född till att bli mamma. Jag vill inte att jag ska få ett negativt besked på onsdag. Då vet jag inte vad jag tar mig till. Jag är redo för detta, det måste hända.

RSS 2.0