vi har festat

Idag har jag och Christoffer festat. Tyckte Christoffer det var kul? Vi kollar!

Var det kul Christoffer?
Helt ok.

Vad var roligast?
Allsång/efterfest.

Är Samson söt?
Ja, när han inte bits.

Varför ligger du i min säng?
För det är mysigt.


Det var allt för ikväll, vi har kollat emobilder från förr. Hejdå!

Utkast: Aug. 31, 2013


They say she's in the class A team, stuck in her daydream, been this way since 18.

ignorant boy, beautiful girl.

Det hade varit lättare om du bara tog ut mitt hjärta, trampade på det, spottade på det, brände det och försvann. Då hade jag inte behövt känna. Nu är jag tvungen att fylla huvudet med alla tankar som jag lyckats hålla borta så länge.

Journalsamtalet är om 10 dagar. Jag är redo nu, att leva mitt liv.

bestämt namn!

Efter mycket velande och tänkande har jag bestämt namn till min framtida bebis!

Pojke: Emmett Eli
Flicka: Justine Rose

Jag har fastnat för dubbelnamm, utan bindestreck! Emmett Eli bestämde jag först, eftersom jag älskar båda mannen men inte kunde bestämma mig för ett.

Justine Rose blev det eftersom det står i donatorns profil att han påminner om Justin Timberlake, haha! Rose har jag alltid älskat, väldigt feminint och mjukt namn.

Är väldigt sugen på bebis nu,tråkigt att vänta på den dumma ägglossningen... Men det är tur att det blir av ändå, tidigare än planerat faktiskt.

Kan bara vänta, längta och njuta av den sista tiden innan jag får vara med i föräldrarklubbe! :)

my baby daddy

Har valt donator, kändes helt rätt när jag läste hans profil. Fick se en bild från när han var liten, så söt :) hoppas bebisen ärver hans leende! Har för övrigt flyttat till radhus, vuxenpoäng! Trivs som bara den, helt nyrenoverat och 66 kvadratmeter klagar man inte över direkt! Nu ska jag fundera ut hur bebisens rum ska se ut. Hade tänkt ljusgula väggar och vita möbler. Neutralt men mjukt. Har röjt undan så att jag har en garderob till bebisen och en till mig, sen har jag två förråd med. Det enda negativa med mitt lilla hem är att det inte finns något uteförråd. Får ställa vagnen i mitt Harry potter utrymme under trappan! Nu ringde mor min, så nu blir det storhandling på Willys! Måste få i mig bra och näringsrik mat om min lilla kropp ska orka bära ett barn :)

hur kan man sakna något man aldrig har haft?

just nu ligger min smärta på en denna, men för en halvtimme sen var den på 9.6! Hatar detta. Allt är uppochner, jag kommer aldrig få barn. Bara få vara en rolig moster, någon som alltid kan rycka in som barnvakt men som aldrig kommer att få hela paketet. Jag vet att det blir så, varför skulle annars alla positiva känslor försvunnit och ersatts med en ihållande smärta. Livet blir aldrig som man tänkt sig.

sviken av min egen kropp.

Den kommer aldrig...
Allt är klart, alla förberedelser sen flera månader tillbaka. Men min ägglossning kommer aldrig... Jag mår skit av att veta att jag har gjort allt jag kan, och att alla på kliniken bara väntar på mig.
Har haft stora hemska smärtor hela månaden... Och blödningar en till två gånger i veckan. Tänk om det är försent :'/

två veckor!

Om drygt två veckor kan jag bli mamma <3

bakslag...

Mitt i lyckoruset kom det största bakslaget någonsin. Storkkliniken godtog inte min ålder. Nu går tydligen åldersgränsen vid 23. En stor besvikelse, men, som tur är så är jag van vid krissituationer! Har redan ordnat upp allt med en ny klinik och kommer fortfarande kunna göra det i juni. Det är en billigare klinik, men nackdelen är att det ligger längre bort än storkkliniken.

Bara att ta nya tag och hoppas allt går bra med den nya kliniken!

nu händer det nått.

Idag bokades ett journalsamtal in på storkkliniken i Köpenhamn! Jag har gjort alla förberedelser, och det tog längre tid än vad man kan tro! Gynekologiska undersökningar, blodprover, fylla i deras egen journal osv! Men nu är det inbokat, den 14e maj (dagen innan min 22årsdag) är det journalsamtal! Sen kör vi på min första ägglossning efter det, vilket bör vara runt tredje juni. Så den tredje juni kan jag bli gravid. Jag är dönervös!!!! Kan inte tänka på något annat. Jag gillar hela processen och jag tar verkligen tillvara på den här tiden. Om bara en och en halv månad kan jag vara gravid. Jag är superglad. :)

.

Fucked up.

fredag!

I!dag kommer tvillingarna, vi ska fira deras födelsedag i efterkott! Har köpt en så jävla bra present till dem haha. Började på min mapp igår som jag ska ta med till kliniken. Ska ta blodprover idag, man måste kolla typ hiv 1 och 2, röda hund, hepatit osv. Sen när jag får hem intyget därifrån så är det bara att färdigställa min mapp, sen boka ett journalsamtal. Ska skriva klart allt personligt i mappen idag. Mycket att skriva, haha...

Får försöka göra klart mina läxor också, har fyra st som bara ligger och väntar

lättad!

Då var det läskiga läkarbesöket avklarat! Nu är det bara två saker kvar att göra: blodprov och journalsamtal. Därefter kan jag åka till storkkliniken när jag vill!

Jag måste lyssna på min magkänsla. Jag brukar aldrig ha fel. Detta känns rätt för mig nu, och jag vet att det kan anses själviskt. Men i vissa skeden i livet så kanske man måste vara självisk. Min magkänsla säger att det är hög tid att göra detta nu, och att det kommer lösa många problem. Självklart vill jag det också, jag skulle vara sjukt dum om jag inte erkände att jag vill ha det livet! Men vad är det för fel med att vilja det? Det finns inget intresse från min sida att leva ungdomslivet. Jag har valt mitt liv. Nu vill jag börja leva det.

två dagar kvar.

Två dagar kvar. Shit pommes alltså. Jag kan knappt fatta det, att jag äntligen ska få veta. Jag har varit så orolig, så länge. Tänkt så mycket på detta, och nu får jag liksom veta. Jag hoppas verkligen på ett bra besked, så att jag kan börja planera livet. Jag vet nu mer än någonsin, att jag inte vill ha någon jävla pojkvän. Fan vad de ställer till det.

Ensam är så jävla stark, ellerhur?

tre dagar kvar.

Den 13e mars, på mina bröders 20års dag, ska jag på mitt livs viktigaste läkarbesök. Jag ska äntligen få utrett om jag har någon chans att bli gravid och i så fall vilken metod jag ska använda mig utav. Jag fick min tid hos en specialist för en månad sen, och nu är det endast tre dagar kvar! Jag är inte nervös inför själva undersökningen, mest för resultatet. Mina förhoppningar är att med hjälp av ivf bli gravid. Det hade varit bra om det skedde snart i så fall, eftersom mina symptom förvärrar med åldern. Jag är trött på denna oron. Nu vill jag bara att allt ska vara gjort, att jag kan få ett barn och bara vara lycklig och inte behöva oroa mig över det längre. Under två år har jag konstant tänkt på detta och att jag är född till att bli mamma. Jag vill inte att jag ska få ett negativt besked på onsdag. Då vet jag inte vad jag tar mig till. Jag är redo för detta, det måste hända.