back in the days.

''Nu känns det som om någon har slitit ut allt ur mig, så att bara min kropp är kvar.
Helt utan känslor.
Jag älskade och se hur det gick?''

Tänk ändå att jag har känt så en gång i tiden. Nu kan jag inte ens komma ihåg vem det handlade om. Eller om det ens handlade om någon. Men det var uppenbarligen ingen minnesvärd. Jag känner mig annorlunda idag. Som om jag aldrig förr har varit såhär målinriktad. Det finns verkligen inget som kan störa min koncentration på 'målet'. Jag vet precis vad jag vill.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0