lördag, kanske.

Natt igen. Det går så fort nu. Allt bara snurrar runt, och jag hinner knappt reagera. Det kanske är så ändå. Att det aldrig finns en tid som bara är bra. Vart man än kommer, så ska något tillslut dra ner mig tillbaka till ruta ett. Tillbaka till alla otaliga ångestnättter. Och jag vågar inte försvinna, kan inte förlora mig igen. Ibland så bara tror jag att allt är på låtsas. Jag vet inte vad som är på riktigt längre. Nu skulle det vara bra, en bra tid. Men det blev dåligt igen. Det känns som om jag ser mig själv utifrån. Och jag ser ingenting. Jag trodde jag var bra, men jag var ingenting. Och jag behöver ingen som ska förstå det. Jag behöver ingenting. Ingenting behöver ingenting. Jag får sluta nu. Jag måste fortsätta låtsas. Allt kommer gå åt helvete igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0