ibland är en lögn det finaste man har.

Universum är ett monster - men det har sparat dig och mig.
Och jag gör vad som helst för att få ditt liv att verka bättre, bättre,bättre.
 

Imorgon ska jag till Klippan, mot min vilja. Jag vill hellre vara hemma med mina hundar. Inte på ett crazy-dog.woman kind of way, utan mer att jag inte vill överge min 12 veckors valp kind of way. Hon ska vara hemma hos antons mamma, för första gången. Jag är så nervös för att lämna henne! Kan inte ge några löften - jag kanske bölar över det och åker hem! Men... jag måste försöka ha kul, träffa folk, vara en bra syster och en bra flickvän. Nu för tiden är jag nog en ganska dålig flickvän. Jag förstår att det måste vara svårt att leva upp till mina ibland löjligt höga förväntningar och krav. Men för tillfället känner jag inte mig tillräckligt stark för att släppa in någon på djupet. Så då sätter jag upp  min mur, mina regler och tvärvägra att släppa ens en tum på dem. Jag är bara rädd att allt ska hinna ifatt mig innan jag är klar med skolan, och jag ska bryta ihop då. För skolan är viktig, jag vet det nu. Att jag behöver den, att jag behöver göra detta. När jag är klar kanske jag kan ta itu med mig själv, men mitt inre kaos. För ända sen världen ändrades för mig för ca 2 år sedan så har jag inte tillåtit mig själv att bryta samman. Vissa gånger har jag varit nära, men då åker min mur upp igen. Ångesten gör sig påmind när jag tvingas åka till Klippan, ser allt förflutet och känner alla negativa känslor som jag en gång känt.
 
Just nu vet jag inte. Jag vet bara att jag måste bättra mig. I skolan. Som flickvän. Nu är det jag som får leva upp till alla andras höga förväntningar och krav och bara försöka flyta med. Ett par år till, sen är jag där.

I mammas säng.

Ligger just nu i min mammas säng med mina två underbara sovande hundar till sällskap. Försöker ta tag i något, men idag verkar det vara extra svårt. Jag har ridlektion ikväll, och förra gången gick det så bra så att jag nästan börjar tro att jag har drömt det. Men ingen dressyr idag inte, nu blir det markarbete! snart hoppning igen, tiden går fort.

För övrigt så är jag fortfarande uttråkad med mitt liv. Skulle till Irland i måndes, skaffade valp istället. Man vet aldrig vad som händer med livet. Ibland bestämmer det åt dig.

Ja, min nya valp. Hon är underbar. Jag älskar henne redan så sinnessjukt mycket! Min Madison <3 Vi var på vaccination idag (astidigt på morgonen -.-)hon märkte inte ens sprutan!

På fredag är det halloweenfest, och jag vill inte. Jag är trött på att festa, och jag gör det nästan aldrig längre. Sitter hellre hemma med mina underbara hundar än att supa mig meningslöst full alternativt se på när andra gör det. Visst är det lite tråkigt i längden att bara sitta hemma, men jag har större planer än så. Dessutom måste jag komma ifatt med vissa skolämnen. Mest psykologin, fysiken och matten. Dom ämnena kräver mest just nu, och min psykologilärare skrämmer mig lite smått. Kanske gör klart det först, så slipper jag hennes blickar i korridoren.

Nu slutar snart min pojkvän jobbet, så vi ska väll äta innan jag ska till ridningen. Kan inte fatta hur mycket jag har gått ner i vikt på ett år! Mellan december-mars gick jag ner 10 kg. Och nu pendlar jag mellan att gå ner två, gå upp ett. Så det kan jag ju känna mig nöjd med. Anyway, nu ska jag ringa älskling och sen försöka resa mig från sängen och ta tag i allt!

koncentration.

Är inte på topp. Men jag ska försöka göra färdigt alla mina läxor innan klockan 6, för sen är det ridlektion. Och imorgon blir det valpmys med min lilla Madison <3

strangers like me

why do I have this growing need to be beside him?

Like a drug

You’re like a drug that I just can’t kick
I give you up and it makes me sick
The shakes come on and they come on quick
You’re like a drug that I just can’t quit

Ger upp.

Nu blir jag motsatsen till glad. Jag åkte till skolan 4 timmar tidigare för att plugga. Har tre läxor, en fysiklaboration och två arbeten i svenska. Lånade samma data jag alltid lånar, och ser att min labbrapport som jag nästan var klar med, är borta. Helt jävla borta. Vet att jag sparade den, men detta har hänt innan. Hur ska jag orka börja om från början? Jag kommer inte ens ihåg vad jag har skrivit..

where you think you're going baby?

Ut ut ut! Du förstör allt.

woooho!

Uttråkad. Inte just nu, utan permanent uttråkad. Jag behöver bog resa någonstans och få utlopp för alla äventyrslustkäsnlor jag har inom mig. Får börja räkna ner veckorna till höstlovet, funderar seriöst på att åka till Irland då. Är så trött på Sverige, Skåne, Båstad. Kan inte sitta still, vill inte sitta still.

För övrigt så är det måndag, och det innebär normalt flera timmar med matte och fysik, men idag ska jag försöka få klart alla mina läxor som jag ligger back i svenskan. Inget roligt, mest analyser på noveller och dikter. Hade helst hoppat över det, men det måste bli gjort om jag vill ha bra betyg. Och det fvill jag. Definitivt.

LÅGPRISLADAN Nu! woooho

In skuulan.

Skriver min laborationsrapport i fysik ( om densitet). Inte så roligt, men när jag får hjärnsläpp kan jag bara skriva av Robin lite. Inga problem, alla nöjda?

Tidsfördriv.

Att ha en blogg är ganska praktiskt ibland. Som när man till exempel väntar på att en film, som har stått på 98% hur länge som, ska laddas klart. Men den stora frågan är - vad ska man skriva? Jag har inte gjort ett skit idag. Samlar krafter för flytten genom att kolla hela säsong 7 av HIMYM. Ganska nice. Min pojkvän är på 20års fest, och eftersom det var jag som köpte drickan han dricker idag visste jag exakt hur mycket han skulle få i sig och därmed borde jag ha förutspått de konstiga smsen som normalt då brukar uppstå. Men, som en liten twist in the story, idag kom de inte till mig. De kom till min mamma. Han beskriver sin arbetskada när han sitter på en toalett (han jobbar som städare precis som jag). Att han blev tvungen att slänga toalettpappersrullen då där inte var så mycket kvar, eftersom det är det vi gör när vi jobbar. Stackars liten. Kan inte ens festa i lugn ocg ro.

Så medan jag låg här och skrattade åt min pojkväns tröghet (han är ändå världens sötaste, bästa pojkvän!) kom jag att tänka på något. Jag känner mig lycklig. Allt är bra. Kanske inte perfekt, men bra. Det fattas bara en sak i mitt liv nu. Längtan efter det är så stark. Men jag kan motstå det ett par år till, för min pojkväns skull. Jag vet att vi ska vara tillsammans så länge att det inte spelar någon roll när det händer. För det kommer att hända. Då är allt perfekt, då saknar jag inget längre...

Nu var det klart med bloggandet eftersom filmen äntligen blev klar! Så bye bye alla tjockisar, nu ska jag njuta av min sista kväll som osambo. (icke sambo.)

Im sexy and I know it.

Igår, damn vad jag inte kan dricka längre! Blir halvsnurrig efter två glas vin, borde hålla mig borta från det för alltid! Men jag hade vett nog att ta av mig sminket innan jag gick och la mig i alla fall. Flawless skin forever. Nu sitter jag med max, anton och anton. Att ha en pojkvän med samma namn som sin lillebror... behöver kanske inte säga att jag inte dirket skriker ut hans namn i sängen. Nu ska vi kolla film och möjsa. Lite skola imorgon, sen blir det sista helgen innan vi flyttar. Woop woop!

nedräkning.

2 dagars arbete kvar

3 dagar till skolan börjar


10 dagar tills vi flyttar

Mycket att se framemot och längta efter med andra ord. Jag är så fruktansvärt trött på att jobba! Saknar skolan, läxor, prov och alla människor som finns där. Men mest av allt längtar jag efter flytten. Vår stuga är så himla mysig. En lagom stor brun stuga med vita fönsterluckor och rosa rosor som växer upp på väggarna. I love it, det är precis vad jag har letat efter! Tänk, 10 dagar, det är ingenting! Vi har köpt helt nya möbler och saker eftersom vi ska starta ett nytt liv tillsammans. Då känns det vettigt att man köper nya saker istället för att släpa med allt gammalt skit från sitt förflutna.

Det är inte bara saker jag lämnar bakom mig. Utan även människor, minnen och känslor. Allt är borta! Det är så befriande. Mittt nya liv är så underbart tillfredställande här. Jag har precis allt jag vill ha, och livet känns mycket lättare nu än vad det någonsin har gjort förut.


the best is bought only at the cost of great pain.

I'll never have what I want.
I'll never be what I want to be.
And I don't know how to stop wanting.

Man tror att det finns en enda sak i världen som man vill ha mer än något annat. Så man kämpar och strävar efter att uppnå det, vad det än kan vara. Därför är det så knäckande att man mitt under vägen för att uppnå målet måste stanna, vända om, tänka om. Och inse att det jag alltid velat ha mest, är det jag aldrig kommer att få. Nu kan jag inte ens förneka det längre.


Ledigt!

Chefen ringde nyss - ledig imorgon! Detta firas med p90x, klättring och ikväll tror jag att ett glas vin och pojkvänsmys blir perfekt.

Fick btw med mig Anton till bryggan igår, OCH OCH OCH, han badade! Såg dessutom en jättesöt säl, så nu måste jag helt enkelt ut där igen och kolla efter den. Sälar <3

Leftovers.

Jag hatar restmat, det smakar alltid skit. Till exempel om man steker biffar och sätter in dem i kylen, så liksom stelnar fettet på biffarna och gör att de ser otroligt osmakliga ut! Ett annat exempel är glass, som man fryser om. Den ser inte bara äcklig ut, utan den luktar skit också. Usch, hur kan någon vilja äta det?

Därför kan jag inte låta bli att undra; hur kommer det sig att detta stelnade fett och denna omfrusna glass kan vara så delicious för andra, om och om igen? Kan det var så att boytan är så minimal att vi tvingas dela vitvaror? En gång kan det vara okej att någon äter mina rester, jag menar, det är inte så att jag vill ha dem själv. Men jag blir mer oroad för personen som efter några år fortfarande äter stelnat fett som har legat i min kyl. Det är inte riktigt sunt om ni frågar mig. Jag vet inte vad ni tycker, men enligt mig så är man inte en riktig vän om man smyger in i någobs kyl och snor ens restmat.

Jag antar att det är ett av världens mysterier, som vi kanske aldrig riktigt kan gå till botten med. Men en sak går att garantera - det kan inte hända igen. För numera finns det inga rester i min kyl. Bara äkta vara baby! and im lovin it.

Ännu en arbetsdag avklarad.

Så gick det med min lediga helg - rent åt helvete. Hoppade in på jobbet både idag och imorgon, sen är det full rulle nästa vecka också. Egentligen är det mycket ända fram till skolan, tror knappt jag kommer vara ledig mer än 2-3 dagar till. Men det kan vara värt det med tanke på att en flytt närmar sig i kurvan! Lär ju bli ett och ett annat besök på jysk & IKEA. Nya möbler och allt som hör till ett hem ska införskaffas på nytt. Mina saker började bli lite slitna ändå, så de skänker jag bort. Dessutom fick jag för mig att jag skulle få helt fria tyglar gällande inredning av lägenheten, men icke... visade sig att min pojkvän hade mycket att säga till om på den punkten!

Nu ska jag ta en cigg, gå ut med Sammy och sen blir det lite drickande ikväll.

Kiss kiss <3

Your love is my turning page

every kiss is a cursive line, every touch is a redefining phrase.

Idag är jag extra kär känner jag. Det har varit perfekt idag, inget speciellt, bara vanligt. Men ändå så bra, så mycket kärlek som jag har för dig. Och som jag älskar när du ser ut som en pedofil. Jag älskar dig, Anton <3

älskar <3

Ibland behöver det bara bli sagt - jag älskar min pojkvän! Ingen har någonsin behandlat mig så bra. Dock så hatar jag hans jävla kittlande och störiga stunder på morgonen. Men jag får väl leva med det, bara en månad kvar tills vi flyttar till vår lägenhet <3.

Happy happy.

I vintras sa jag att jag skulle väga 55 till midsommar. Idag är det midsommar, och jag står på 51 goa kilo :) Ett kvar, vill faktiskt inte under 50-strecket. Nu ser jag ut som jag alltid har gjort; smal, platt men utan att ha förlorat boobs & ass <3 Hur kan man inte vara nöjd över detta resultat? Hard work work ;)
Det är bigbaoutafest idag, ska åka iväg vid två-tiden. Ska ha på mig en vit v-ringad sommarklänning, en stickad kofta med mörka toner och såklart en krans på huvudet!

En styck död kroppsdel.

Red terminens sista lektion på min lilla Grace igår. Hon hade stått ganska länge, så jag kända att överskottsenergin var inkopplad. Vi bestämde oss för att rida terrängbanan ute på heden, man får rida en bra bit över alla ängar för att komma dit, så det är bra framridning. Eftersom vi ville få ut så mycket av lektionen som möjligt och inte trötta ut hästarna innan vi kom till banan så travade vi bara. Grace bjöd fram fint till en början, men sen började hon bocka lite och tramsa sig. Som vanligt då! Och rätt som det var, när vi red förbi samma jävla sten vi alltid rider förbi, får hon asdamp och kastar sig iväg. Fick precis stopp på henne innan vi var på väg att rida in i Jenny.
Tänkte inte så mycket mer på det, märkte att hon inte var sig själv och att hon var ovanligt pigg, men jag trodde inte vi skulla faila så hårt haha. Vi började med vattenhindret, som hon vägrade på tre gånger. Sen hoppade hon det superfint två gånger. Typ 10 meter framför vattenhindret ligger det en stock på ca 1 meter som vi fick lov att hoppa innan vattenhindret. Tänkte att jag skulle prova den, och vi kom med ett bra tempo rakt på hindret. Den lilla söta hästisen lurade mig till tusen. Kände språnget i hela kroppen, hon tänkte verkligen hoppa, men sen...icke. I absolut sista halvsekunden blev det ett så in i helvetes tvärstopp med kast åt sidan så jag flög som en vante genom luften. Foten knakade till, men rätt som det var satt jag på hästen igen och hoppade.
Vi hoppade ett par hinder, som gick strålande! Hon hade vid det här laget slutat bocka (tacksamt, då jag inte kunde röra ena foten) och vi hoppade allt som fanns på banan. När vi sen kom till banken var det inte bara jag som stötte på problem. Jenny flög av, på ett väldigt graciöst och roligt sätt, när Myrthe tog universums högsta/längsta språng och snubblade. När jag sen skulle testa hände samma sak, trodde fan vi skulle gå omkull, men vi höll oss på benen. Jag testade en gång till, men den här gången blev det ett megastopp, och jag landade på fötterna. Hårt. AJ. Upp igen, men vi hoppade inte banken mer då vi upptäckte att solen öåg så jävla fel precis framför, så det var den som alla hästar tittade så mycket på.
Hoppade stocken några gånger, fin bjudning, seglade över hinderna och avslutade med årets mest perfekta språng. Red hem, end of story.
Eller inte. Kämpade för att få av sadel och borsta Grace, kände att något var väldigt fel. Sedan tog jag ut henne till hagen och haltade hem. Nu Får det bli akuten, foten ser ick bra ut. Ny uppdatering när jag vet om den jäveln är hel eller inte, haha.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0