Tidsfördriv.
Att ha en blogg är ganska praktiskt ibland. Som när man till exempel väntar på att en film, som har stått på 98% hur länge som, ska laddas klart. Men den stora frågan är - vad ska man skriva? Jag har inte gjort ett skit idag. Samlar krafter för flytten genom att kolla hela säsong 7 av HIMYM. Ganska nice. Min pojkvän är på 20års fest, och eftersom det var jag som köpte drickan han dricker idag visste jag exakt hur mycket han skulle få i sig och därmed borde jag ha förutspått de konstiga smsen som normalt då brukar uppstå. Men, som en liten twist in the story, idag kom de inte till mig. De kom till min mamma. Han beskriver sin arbetskada när han sitter på en toalett (han jobbar som städare precis som jag). Att han blev tvungen att slänga toalettpappersrullen då där inte var så mycket kvar, eftersom det är det vi gör när vi jobbar. Stackars liten. Kan inte ens festa i lugn ocg ro.
Så medan jag låg här och skrattade åt min pojkväns tröghet (han är ändå världens sötaste, bästa pojkvän!) kom jag att tänka på något. Jag känner mig lycklig. Allt är bra. Kanske inte perfekt, men bra. Det fattas bara en sak i mitt liv nu. Längtan efter det är så stark. Men jag kan motstå det ett par år till, för min pojkväns skull. Jag vet att vi ska vara tillsammans så länge att det inte spelar någon roll när det händer. För det kommer att hända. Då är allt perfekt, då saknar jag inget längre...
Nu var det klart med bloggandet eftersom filmen äntligen blev klar! Så bye bye alla tjockisar, nu ska jag njuta av min sista kväll som osambo. (icke sambo.)
Så medan jag låg här och skrattade åt min pojkväns tröghet (han är ändå världens sötaste, bästa pojkvän!) kom jag att tänka på något. Jag känner mig lycklig. Allt är bra. Kanske inte perfekt, men bra. Det fattas bara en sak i mitt liv nu. Längtan efter det är så stark. Men jag kan motstå det ett par år till, för min pojkväns skull. Jag vet att vi ska vara tillsammans så länge att det inte spelar någon roll när det händer. För det kommer att hända. Då är allt perfekt, då saknar jag inget längre...
Nu var det klart med bloggandet eftersom filmen äntligen blev klar! Så bye bye alla tjockisar, nu ska jag njuta av min sista kväll som osambo. (icke sambo.)
Kommentarer
Trackback