verymuchninna

Jag ställde den frågan till mig själv och fick fram ett helt oväntat svar. Den bästa dagen i hela mitt liv var när jag fick veta att jag var med barn. Bara känslan, att veta, att känna. Samma natt drömde jag att jag fick en flicka, och jag kunde verkligen känna henne, se henne. Men livet ville annorlunda. Med tiden har jag kommit över det och hela den situationen känns okej. Men hela tiden strävar jag efter att hitta den känslan igen, känna det ruset av lycka som jag gjorde då. Nu har jag insett att den känslan kommer inte tillbaka, vad jag än gör. Jag vet vad som måste hända för att jag ska kunna känna så igen. Jag VILL, jag MÅSTE. Jag vill vill vill så mycket att hela min kropp skriker efter det. Har man aldrig varit gravid kan man inte förstå känslan. Det är som om man blir en ny människa över en natt, man känner den där fantastiska lyckan man bara hört talas om tidigare. Att den sen skulle försvinna så snabbt kändes onaturligt, och jag sörjde känslan mer än barnet. Varje gång jag blundar, varje gång jag ser någon med ett barn eller hör barngråt så känns det som en spark i magen på mig. JAG VILL. Jag har vad som krävs, jag kan och jag vill. Jag bara vill. Jättemycket.