verymuchninna

Det känns lite som om det inte spelar någon roll hur hög musik jag har på, hur högt jag skulle skrika, hur hårt jag skulle slå huvudet in i väggen. Det spelar ingen roll. Jag kan inte få bort det. Vissa saker kan man inte säga till någon. Säger man det till någon så bryr sig ingen, ingen tror på det/tar det på allvar. Jag vill få saker ogjorda. Det är allvar den här gången. Det känns så jävla tydligt. Nu vet jag inte ut eller in, hur ska jag besluta? Det finns inte ens någon jag kan prata med om det, besluta med. Ta bort allt nu. Mitt liv var perfekt.