verymuchninna

Jag tror att jag lurar mig själv så många gånger att min mamma älskar mig för att jag vill att det ska vara sant. Men sanningen är att det finns ingen värre backstabber än henne. Och ibland lyckas jag glömma bort det. Jag hoppas att ingen tror att jag säger att hon är en dålig människa/mamma. Mot sina andra barn är hon nämligen väldigt kärleksfull! Det ska hon verkligen ha en eloge för. Absolut. Annars är det ju fruktansvärt synd om henne. För om vi ska vara helt ärliga är hon förmodligen den enda människan i världen som har fått lida!...inte direkt. Jag har också haft ont. Men skillnaden är att jag gjorde ett medvetet val att ta mig upp från mörkret. Somliga har tydligen inte vad som krävs för att göra det. Vad skulle jag inte göra för ett par vettiga föräldrar som stöttar mig genom livet och är stolta över mina framsteg. Men verkligheten kan väl inte se ut så för alla. Jag klarar mig ju ganska bra ändå. Och jag tänker absolut inte överföra detta på mina barn om jag någonsin får några. Jag ska alltid berätta för dem att de är älskade och bra som de är. För sånt gör föräldrar. Eller ja, alla utom mina.