verymuchninna

Dom som inte vet, så är jag med barn. Blir ett sent januaribarn eller tidigt februari. Är sjukt glad, vill bara att hon ska komma nu! Tror starkt att det blir en flicka, min älskade lilla Amy. Trots att det är tidigt så känner jag henne. Känner ju inte henne fysiskt, förutom att jag mår illa och är trött, men jag känner henne i mig på något sätt. Jag vet att hon är där. Jag kommer göra allt för henne. Har helt slutat dricka och röka, såklart. Jag äter mer och ska försöka äta rätt så hon får i sig bra näring och folsyra. Jobbar, tjänar pengar så hon kan få allt!

Ska snart köpa vagn, finns ju förlossningsgaranti, så skulle något hända så ja .. men inget händer, har världens bästa bäbis i mig ju!

Har bara gått ett par veckor, men har hunnit få dessa symptomen:
1, trött. Inte bara trött, helt sjukt utmattad, som om jag har sprungit en mil. Varje timme. Sover cirka 6-7 timmar mer än vad jag brukar.
2, kissar ofta. Jag går på toa flera gånger i timmen. Särskilt när jag går och lägger mig. Får springa upp flera gånger.
3, ont i brösten. Kom äntligen idag! Det var min största oro, för jag brukar normalt ha ont i dom, men sen jag blev gravid har jag inte känt något. Och idag kom det, kunde verkligen andas ut efter det!
4, värk i magen. Hade jag inte varit med barn skulle jag ha mens nu. Och då är det normalt att man får ''mensvärk'' bara det att värken sitter lite mer i ryggslutet och långt ner i magen. Ett tag var jag rädd, bölade, ringde mamma och trodde att det var missfall.  Men det var ingen fara, händer de flesta i början.

Det var det mesta i alla fall. Jag mår illa, men jag tror det beror på att jag förväntar mig att jag ska må illa. Och därför ligger jag och väntar på att det ska hända, stressar upp mig och då mår jag tillslut illa.

Nu ska jag och älsklingen kolla film och äta. Ska ligga och tänka på Amy och allt bra jag ska göra för henne. Hon kommer få den bästa mamman och den bästa pappan någonsin. Jag älskar dom båda, otroligt mycket.