åt helvete.
allt är så... som det var.
När jag var liten lämnade min pappa oss. mig, mamma och alla. För att han träffade någon som var bättre än oss. Det gick något år, vi levde i ett helvete som jag har försökt förtränga. Han kom krypandes tillbaka, bad om en andra chans. Vi älskade dig pappa, därför fick du komma hem.
10 år senare. Vissa människor kanske inte är kapabla till att ändra sig? Hon är två år äldre än ditt äldsta barn, vet du hur äckligt det är?
Jag såg det. Jag gick efter dig.
Det var så himla roligt. Ringde henne. Hennes röst lät som ditt förra misstag gjorde. Rädd blev hon. Jag kanske överdrev lite över hur jag skulle skada henne :). Men hon fick höra allt. Hennes liv ska bli ett helvete nu. Hennes jobb kan hon glömma att hon får behålla.
Och Micke. Du är ute nu. Det finns inget kvar mellan oss. Jag trodde att du älskade oss. Men allt var bara lögner. Jag följde efter dig, såg vart du gick. När du kom hem långt senare och vi frågad evart du hade varit så ljög du.
allt annat blir så litet i jämförelse med detta. Vänner, jobb, skola, lägenheten. Det spelar ingen roll. Evelina spelar roll, hon var verkligen DÄR igår. Hade jag bett henne att ligga bredvid mig i busken för att kolla om vi såg dom tillsammans så hade hon gjort det. Jag har sagt upp min lägenhet. Och jag bryr mig inte om vem som blir sur eller tycker det var dumt gjort. Jag överger inte min mamma nu. Hon ska inte behöva bo ihop med någon som har bedragit henne så sjukt mycket som min pappa har gjort. Men hon har inte råd med en egen lägenhet själv. Så jag ska jobba så hårt jag bara kan, och varje krona ska gå till vårt nya hem. så vi flyttar ihop tillsammans. Och blir någon arg, över att jag inte tänker bo kvar i perstorp och sviker många planer. Försök ha förståelse. Ni har knappast varit igenom detta. Inte två gånger. Så ja, jag ska bo i klippan med min familj.
Det som är kvar av den. Jag lär märka nu. Vilka som är där. Och vilka som inte är det.
När jag var liten lämnade min pappa oss. mig, mamma och alla. För att han träffade någon som var bättre än oss. Det gick något år, vi levde i ett helvete som jag har försökt förtränga. Han kom krypandes tillbaka, bad om en andra chans. Vi älskade dig pappa, därför fick du komma hem.
10 år senare. Vissa människor kanske inte är kapabla till att ändra sig? Hon är två år äldre än ditt äldsta barn, vet du hur äckligt det är?
Jag såg det. Jag gick efter dig.
Det var så himla roligt. Ringde henne. Hennes röst lät som ditt förra misstag gjorde. Rädd blev hon. Jag kanske överdrev lite över hur jag skulle skada henne :). Men hon fick höra allt. Hennes liv ska bli ett helvete nu. Hennes jobb kan hon glömma att hon får behålla.
Och Micke. Du är ute nu. Det finns inget kvar mellan oss. Jag trodde att du älskade oss. Men allt var bara lögner. Jag följde efter dig, såg vart du gick. När du kom hem långt senare och vi frågad evart du hade varit så ljög du.
allt annat blir så litet i jämförelse med detta. Vänner, jobb, skola, lägenheten. Det spelar ingen roll. Evelina spelar roll, hon var verkligen DÄR igår. Hade jag bett henne att ligga bredvid mig i busken för att kolla om vi såg dom tillsammans så hade hon gjort det. Jag har sagt upp min lägenhet. Och jag bryr mig inte om vem som blir sur eller tycker det var dumt gjort. Jag överger inte min mamma nu. Hon ska inte behöva bo ihop med någon som har bedragit henne så sjukt mycket som min pappa har gjort. Men hon har inte råd med en egen lägenhet själv. Så jag ska jobba så hårt jag bara kan, och varje krona ska gå till vårt nya hem. så vi flyttar ihop tillsammans. Och blir någon arg, över att jag inte tänker bo kvar i perstorp och sviker många planer. Försök ha förståelse. Ni har knappast varit igenom detta. Inte två gånger. Så ja, jag ska bo i klippan med min familj.
Det som är kvar av den. Jag lär märka nu. Vilka som är där. Och vilka som inte är det.
Kommentarer
Trackback
