verymuchninna

But if someone stepped in
With more to show
You'd drop me without thinking twice

Trött och vaken. Känns som om det händer ofta nu för tiden.
Sitta på balkongen och röka.
Titta upp, ser samma sak varje gång.
Jag är helt fastfrusen i tiden.
Även om mitt liv ändras positivt, så är det precis som om min kropp och min själ är så van vid att må dåligt att det känns otryggt att släppa det helt för att må bra. Det känns som om jag håller kvar vid min ångest för att jag inte vet vad som händer utan den. För att förändring är läskigt och för att det inte finns någon garanti för att den här bra perioden stannar. Kanske är det bara att jaghar blivit beroende, besatt, av ångesten. Den är som en del av mig som inte kan släppa taget. Om allt gammalt. Som borde varit över, men som aldrig riktigt blev klart. Allt är som ett enda stort skrik i mitt huvud, som får mig att vilja springa. Men jag är helt förlamad. Fastfrusen i tiden.

Och jag kan aldrig sova.