Helg.
Denna helgen blev allt annat än bra. Min sista helg i perstorp i alla fall. Det får vara slut nu, jag orkar inte med sånt här. Om man ska bli tvungen att anpassa sig efter alla andra, och alltid behöva tänka på vad man måste göra/säga så vill jag inte längre.
Allt började med en dålig fest. Som slutade på värsta tänkbara sätt. Har aldrig förr ringt efter ambulans, har aldrig varit i en situation när det har behövts. Och att se mina flickor åka iväg och sen gå upp och sätta mig i lägenheten själv var bara för mycket. När jag väl kom hem möttes jag av människor som inte förstår att man mår dåligt och behöver vara själv. Utan jag måste ''ta tag i saker'' och ''skärpa till mig''.
Jag ska flytta. Och även om det är till perstorp jag flyttar, så ska jag vara själv. För jag kommer att klara det, det blir bra. Jag vill inte ha människor runt omkring mig, som inte bryr sig egentligen. Som säger att de bryr sig och finns där, men som bara tänker på sig själva när problemen kommer. Jag är ALDRIG den som mår dåligt och skyltar med det. Jag är ALDRIG den som gråter. Jag låtsas bara att allt är bra, för mina problem är mina problem och det ska inte andra behöva få veta. Men om jag en enda jävla gång vill ha lite stöd, så får man en fucking jävla utskällning om hur värdelös man är istället.
Så det får räcka nu. Jag vill vara ensam. Hoppas jag får lov att vara det också. Om någon hör av sig, så kommer jag inte svara. Jag vill bara flytta in i min lägenhet, jobba och tjäna pengar så att jag kan leva. Sen, när jag har pluggat klart och blivit någon, så kan jag flytta så jävla långt ifrån denna skiten som det bara går.
Nu ska jag sova. För jag måste upp sex imorgon och rida. Sen jobba hela dagen. Jag har inte sovit något alls denna helgen. Jag sa att jag mådde dåligt, att jag inte orkade festa. Men jag blev ju tvungen. Och nu ligger jag ännu mer back med sömnen, och kommer inte kunna prestera 100% på jobbet... Men dom vet inte, hur det är att kämpa varje jävla dag för att för en gångs skull göra sin föräldrar stolta och kunna skaffa sig ett eget liv. Dom vet inte hur det är att aldrig sova, att aldrig äta, att alltid slita ut sig.
Allt började med en dålig fest. Som slutade på värsta tänkbara sätt. Har aldrig förr ringt efter ambulans, har aldrig varit i en situation när det har behövts. Och att se mina flickor åka iväg och sen gå upp och sätta mig i lägenheten själv var bara för mycket. När jag väl kom hem möttes jag av människor som inte förstår att man mår dåligt och behöver vara själv. Utan jag måste ''ta tag i saker'' och ''skärpa till mig''.
Jag ska flytta. Och även om det är till perstorp jag flyttar, så ska jag vara själv. För jag kommer att klara det, det blir bra. Jag vill inte ha människor runt omkring mig, som inte bryr sig egentligen. Som säger att de bryr sig och finns där, men som bara tänker på sig själva när problemen kommer. Jag är ALDRIG den som mår dåligt och skyltar med det. Jag är ALDRIG den som gråter. Jag låtsas bara att allt är bra, för mina problem är mina problem och det ska inte andra behöva få veta. Men om jag en enda jävla gång vill ha lite stöd, så får man en fucking jävla utskällning om hur värdelös man är istället.
Så det får räcka nu. Jag vill vara ensam. Hoppas jag får lov att vara det också. Om någon hör av sig, så kommer jag inte svara. Jag vill bara flytta in i min lägenhet, jobba och tjäna pengar så att jag kan leva. Sen, när jag har pluggat klart och blivit någon, så kan jag flytta så jävla långt ifrån denna skiten som det bara går.
Nu ska jag sova. För jag måste upp sex imorgon och rida. Sen jobba hela dagen. Jag har inte sovit något alls denna helgen. Jag sa att jag mådde dåligt, att jag inte orkade festa. Men jag blev ju tvungen. Och nu ligger jag ännu mer back med sömnen, och kommer inte kunna prestera 100% på jobbet... Men dom vet inte, hur det är att kämpa varje jävla dag för att för en gångs skull göra sin föräldrar stolta och kunna skaffa sig ett eget liv. Dom vet inte hur det är att aldrig sova, att aldrig äta, att alltid slita ut sig.
Kommentarer
Trackback
